historier
Blekinge Historier.
Dom här historierna hörde jag som ung pojke när jag drog krok och garn, med Calle grannen på Horn.
Han var född och uppvuxen i ett litet torp på nio tunnland under Stubbemåla vid Bröms. Och gick ut därifrån som 14 åring när han gott fram för prästen. Och fostrats vid Kalmar sund.
Jag kom hem till Horn en lördagskväll en gång på permission ja hade gått över Grönöberget och hem. När jag träffa Calle han stod där vid sin hyvelbänk mellan två tallar. Rödgråten hängde ur ögonvrårna på mig och jag var trött på pennalismen på sjövärnskåren. Det fanns ingen hemma hos mej .Då började Calle berätta när han var ute på Jarramas första resan som skeppsgosse vilket var en hård skola Du Håkan sa han de där ska du inte ta vi da av. En da när jag var på Jarramas vart jag satt av kockhalva till att rensa strömming. De va inget svårt jobb för mej som va uppväxt vid sjön, men sedan skulle kockhalva ha mej till att äta upp strömmingsrenset det såg ju inte gott ut som du förstår. Men jag fick tag i en karnnagel (ett verktyg att surra skotet till relingen i gjort i järn) Och slog till en ovanför ögonen så pannskinnet föll ner över ögna påa´n. Sen fick ja va ifred för honom. Men ja prata med Staffan honoms son härom sommarn han va hitåt då. Han sa att de var nog inte hela sanningen för han slipa till sig ett kallsågblad som en kniv och ha under huvud kudden när han sov.
Teodor hette Calles far Han va van vi sjön. Hans kompis va slaktarn i Brömsebro. En gång va de ute för och pilka torsk på isen dom tog cykla ut så långt de tordes. Sen gick dom resten. De hade gått runt och provat och fått lite men oförhappandes komne ut på för svag is. Hur som va så låg dom där i hålet och försökte komma opp igen. Dom hade försökt några gånger, när slaktarn sa du Tedde vi försöker väll en gång till sen ger vi faan i att. Men di kom opp för bägge var redo för nya äventyr snart igen.
Far och ja satt å´ Bette revarna en lördag det måst ha vart i februari –76 ja vi hade bara ålkroka då vi bette dom me´ strömming när vi tog torsk. Och ja berätta för han att ja hade börja på och läsa skepparn. Då frågte han mej när jag skulle va klar te nyåret svarte ja. Men du sa han kom in te mej ikväll så ska vi klare av det där lite tidigare. Så när vi hade kaste kroka å´va klare så gick ja in å vi prata lite, ja fick tre kapitel i läxa å så skulle vi gå igenom det nästa helg. Då var det som vanligt far och jag hade köpt småströmming utav Gustav Estländarn (Kanisaur) och vi bette på kroka. När Calle kom över och sa till att de va kaffe. Bryggarn stod på och han stod i kylen han kaste fram en limpa, lite prickig korv och så smörasken å´så kom det en bordskniv rätt i furubordet ta för er pojke sa hand de é samme som var se go. Vi drack kaffe och så åkte vi iväg me skottkärra lastad. Me kroka å´en trycktank te´snurra. Vi kaste utom lille Laxbåda då. Morron efter tog vi opp , vi fick rätt bra en och en halv skottskärra me´torsk som vi tog ur och delte. Sen vart de läxförhör och nya kapitel till nästa helg.. En vacker dag i april sa han till att nu kommer du upp till Linköping i mitten på maj och skriver upp då ja tror du klarat och mycket riktigt jag skriv upp och klarade men skepparexamen på Frimis den 21/5-76.
Pelle höna kallades ett av originalen nere vid Fågalmara. Han hade satt upp med hönseri men det pratades om i bygden att han gjorde hämbränt. Så han vart kallad och stämd till tinget för hembränning. Väl vid tinget ropades hans mål upp, och vart ställd inför domarn. Han fick frågan om han ville erkänna sitt brott. Näe de kan ja inte erkänna sa han för nå brännvin vart de aldrig, men gjorde en son däringa mäsk. Men den vart ju bara som en sluring.
Men domarn ska vete att Mi käring de e´ett rejält fruntimmer ho stekte plätte påat, och vi åt och blev fulla
å´ vi gav hönsa och grisa och dom åt å´ blev fulla dom Me´ så den gången klara han sig med böter. Pelle sadlade om och vart bagare istället men då började folket där att kalla honom för Pelle kringla istället.
Men länsman gav sa inte han hade hört att han kallade apparaten för pockeln. Så en dag gick han runt stuga Pelle hade, Utanför lekte Pelles åtta barn den minste satt i sandlåda. Han frågte barnet var far hans hade pockeln, jo den har far på en liten hylla där opp i skorstenspipa. Och det blev ny resa för Pelle till Karlskrona och tinget. Domarn frågte ånyo om han erkände brottet. Ja sa han det får ja väl lov å´ göre. Och vem sa domarn har apparaten då. Ja va han heter det mins ja inte Sa Pelle men de e´samma en som gjort länsmans fast min e´ett nummer mindre vart svaret, så den gången vart målet nerlagt. Men Pelle sadlade om en gång till och började köpa in gurkor som va för stora och la in dom han köpte även in ål och fisk ock rökte det. Sålde gjorde han själv och i dag ligger Fågalmara konserveringsindustri där.
Geta kallades gammal skut-redare han var ägare av ett flertal skutor som seglade på kusttrafik. En förmiddag var han ute och gick på kajen i Karlshamn när han fick syn på en skuta som var hans. Till sin häpenhet fick han se styrman stå och inget göra, medan manskapet ombord slet dom bara orka med att lossa lasten. Han ropade på styrman och frågade vems båten var? Jo sa styrman den som har den här gamla skuta e´en di kallar för Geta svara han. Nå varför hjälper inte du till med lossningen av lasten? Jo det skulle en göre i gentligen men vill Geta faan ha losset får han nog görat skälv. Då sa Geta. Du kan gå in till skepparn och ta ut din hyra och försvinna fort för Geta de e´ ja.
Han som ägde agenturen för Opel i Karskrona gick de bra för. Men han kom alltid cyklandes i ett långt svep och bottiner över skorna i ur och skur. En dag ville en kamrat till han drive lite Me han så han frågte, varför kommer alltid du cyklandes var du en ska medans grabben din alltid åker omkring i di nyaste sportbilarna. Jo sa han har ju en rik far de har ju inte ja.
Slaktarn i Kristianopel i gentligen var han rik som ett troll sas det på bygden. Kanske på grund av lite tvivelaktiga affärer, men han levde som folk gjorde mest. I alla fall han va ute på isen och fiska, han va ökänd får till å´gå på nattgammal is och så. Men rätt som det var hade han gott igenom isen och låg där och plaska. Han började bli rätt sel och sliten när äntligen en dräng ifrån gården i jämte vågade sig ut. Och hjälpte honom opp, han var mycket tacksam och sa. Tack ska du ha välsignade pojk nåre pänge har ja inte men du kan få ett gott råd ät aldrig min korv.
Ola Bråttom kallades en drosk chafför som bodde neri Fågelmara skulle folk på vanliga ärenden som de hade bråttom med så cykla dom till Karlskrona. Och skulle man till tinget eller andra högtidliga ärenden så åkte man med Ola Bråttom. Han hade nog aldrig kunnat kvala in för några fortkörnings böter.
Angöring vid gamla Holmen
Sakta glider båten in i gloet jag girar styrbord och saktar in, propellerbladen går bak ett tag. Och det är bara att kasta tamparna om pollarna. Jag går runt in i sjöboden ,och ser efter vad som finns i katsarna några sikar och lite ål. Det är middagstid och gubbarna är uppe i land och äter. Jag går den smala stigen förbi bredsla upp mot byn. På vägen upp ser jag Sven igenom fönstret där han sitter med sin kaffekopp. Uppe vid sältinga hålls Anders och slår gräset han frågar hur resan gått och vi pratar väder och vind ett tag. Stigen går vidare uppför till Haralds stuga som ligger på höjden i lä för nordan. Det hade en gång vart hans fars och farfars stuga. Inne i köket står Margot vid spisel och kokarn står på plattan. Det luktar nystekte flundror ett bruk som ännu inte gått ur huset att alltid ha lite stekt fisk som tilltugg. Det är lågt till taket och det luktar nybakat bröd. Det är längesen jag för första gick över tröskeln här. Rynkorna syns tydligare på Margot nu än för tjuge år sen och är tröttare och mindre rörlig än förr. Nu är det några år sedan Harald levde och byggtjugan stod på parad inne i köket för lages skulle de jämt. De va slätgarn, sikgarn, flundregarn och sköte som skälen eller olycka vart framme i å om vintra tog han upp småryssjera te köket mé, så Margot hade jämt göre mé sopborsten. Men minnena av Harald och historierna sitter liksom kvar väggarna. Många gånger när vi kom in i köket efter en lyckad fisketur så bjöds det på kaffe smörgås havstrykere och en snaps.
Och så berättade han någon historia från forna dagar, och ibland kunde det låta såhär. Vi hade haft oväder fjorton dagar en riktig nordan men så stillna de ut på en lördag så när bror min kom hem från torget. Värmde vi på kula på store Däckaren Hundra elva och for utom skära nerom Utterklabben. Därute lade vi i femton sikgarn utå den nye sorten fast farsan vart förbannad, lägge nye garn etter blåsta slöseri sa han. På morgon efteråt tog vi opp bror och jag farsan va me` han va liksom lite nyfiken .De började lite dåligt på förste garna men sen kom dom tätt och på mitten fick vi ett par riktiga sikar den störste vägde tio kilo och så hade vi en på åtta å fyra de va roligt då pappa han vart liksom lite slommer- näst. I den resa fick vi alla fall tio lådor, så hon gick ihop sa. Sen fortsatte fisket därute å de gick bra de va då vi byggde nye sjöboa.
Ja va me Harald ut å’ lade tosrkgarn ut vid Själhälla en gång bara han å ja. vi lade direkt ur tunnera, de va knappt en hant me på vägen hem sköt vi ett par ejder . På morgon efteråt skull vi ta opp jag sto bakom drag maskin vi fick fyra tjog torsk och vi skulle ha på liv. Så jag fick inte skada fisken när jag tog veck dom från garna och lägga dom i ett kar me’ vatten för å piggna te. Dom vi klara sumpa vi i kasse resten renste Håkan upp te lördag. Slitit va de men fyra tjog torsk på en morgon va roligt , när vi kom hem bjöd Harald på snaps te kaffet och havsstrykera som han kallte ättikströmmingen för klockan va bara nio på morrom.
Jag var ner till Holmen på semestern för några år sen på den tiden då Sven Nilsson å` Erik Lars va där nere . På middan kom Erik Lars hem från metet och sa att han sett att turisterna tage gäddor på spö ve Skjortö då vart de liv i Sven Andersson han skulle ut å kasta. Jag fråga om ja fick följe med, och de gick bra men vi skulle åke fort .Sagt och gjort jag va uti båten och hämta min gamla Ambassaduer 5000 , och Svens kommentar va såna där nymodigheter har inte en annan rå med. Men har du bara med dig draget kanske de går, se ett Atom svart och mässing skulle de va annars kunde en stanna hemma. Han tog fram sin gamla rekord rulle från 50 –talet och ett kastspö modell stålspett, det vill säga ett stålspö nästan fyra fot långt men toppögla va hel. Vi tog knarren me´Solon i den va de bara fram och frigång på ingen back så vi fick ro ut och vända. Ja fick ta repet två varv runt ballansen och rycka starte han å´vi for iväg. Förbi Brunnskär å´ ner mot Skjortö, vi börja på Söder udden . Nu kastar vi i så kör ja sa han, ja hade en blå Toby å´ Sven körde me sitt Atom .Efter ett par minuter vart de napp och Sven drog in en gädda på tre kilo ,också fortsatte vi men tio gäddor senare vart de tvärstoppa Sven hade fått fast i någe som tog emot ordentligt och han fick slita med spöt länge gädda gick runt båten flera varv men till slut fick vi in han te båten och i håven de va en riktig bit vi tog några till ,jag fick tre sen åkte vi hem. Du går efter kassen sa Sven sen börja vi plocka ur de blev ett par låder till torget i alla fall sa Sven plus den store den tar vi själva men vi sa väga först. Hon vägte tio å ett halft. Vi dela gädda på två så på kvällen vart de kokt gädda opp hos Margot hon kunde laga te den me dill, morötter och pepparrot de va fint som snus.
Ja kom ut te Holmen en gång i tjuge åra efter de att skola slut de va me gamle båten på den tin de ruff på han ja va e land lagom te tie då de va kaffe så vart ja bjuden me opp. Sen skulle far ut å`sätte sköta efter leksill å ja vart me ut vi skull te Kråka men de va sport nordan så vi satte inom Åklabben sen la vi slätgarna vid Tängsholmen på väg hem. Vi hade några körningar på eftermiddan sen ville Harald se te tjugufemma så de va diesel å ´vatten ina´sen tog vi kväller de va svårt te å sove den natta klocka va ju bara åtta men vi skulle ju opp ve tolv. Men de fick gå de me en somna ju efter tie tiden . Vid tolv fråga Harald om ja va vaken å´sen gick vi opp. Nere ve sjöbon va Sven redan klar å´ Håkan va på gång. Vrid om startnyckel för nu far vi och vi backte ut ve sjöboa. De e´lite knixit te å komma ut där när nordan ligg på. Men bara vi kom ut i gloet så bar de iväg med stadiga åtta knop. Vi for över Templinga och Södra sundet och snart va vi ute ve Åklabben å´Sven börjde dra ja ha aldrig sett så mycke sill, när vi kom iland å´ fått kaffe så började vi bena av vi va fem å en halv me´mej. De va Harald, Margot, Eva, Håkan å´ja och Sven fick skölje och lade i lådera. Den morron hade vi elva hundra kilo sill på brygga . Klocka elva skulle de va på Händelöp Huve så med det samma vi va klart så for ja å´Sven iväg så vi skulle hinne i tid när vi kom tillbaka så for vi och satte igen. De va tider de men roligt va de lite över en krona kilot för silla fick de.