fartyg
Västerviks-Tidningen måndag den 1 september 1941.
Två fartygsolyckor i vår skärgård.
På Klabbgrund i farleden Stedsholmen – Häradsskär grundstötte på torsdagsmiddagen tyska motor seglaren Charlotte av Hamburg. Trots upprepade bärgningsförsök kvarstår haveristen fortfarande på grundet och blir troligen vrak. ”Charlotte” mäter 57 netto reg.-ton.
Västerviks-Tidningen torsdag den 29 januari 1942.
Efterspel till stölder på en strandad båt.
Landsfiskal I. Balken hade till andra sammanträdet med Tjust häradsrätt instämt sex personer från Gryt och Valdemarsvik för att de varit ombord på den grundstötta skonerten ”Charlotta” av Hamburg, som förlist i Gryts skärgård, och fört bort en del saker, som de ämnat lägga sig till med. Tre av dem hade tagit en del sjökort, en kompass och ett Hitler-porträtt medan de tre övriga, som varit ombord på vraket ett par dagar senare, hade tagit en del instrument och redskap, bl. a. ett tvättställ och en kamin. Svarandena förklarade att tillgreppen skett av obetänksamhet; de hade förutsatt att vraket var övergivet och att första storm skulle ta bort alltsammans, vilket också skedde omkring 14 dagar senare. De tre första svarandena hade återlämnat det tillgripna, medan de tre andra, vilka inför polisundersökningen sänkt de stulna sakerna i havet, skulle ersätta värdet av detsamma. Målet överlämnades och häradsrättens utslag meddelas den 24 februari.
Västerviks-Tidningen fredag den 15 februari 1942.
Fängelse för rov på strandad skuta, dock villkorlig dom.
Målet mot Grytborna avgjort vid Tjusts häradsrätt.
Vid tjusts häradsrätt senaste sammanträde, vid vilket föredragningslistan upptog 23 ärenden, meddelas utslag i det uppmärksammade målet om vrakplundringen.
Sex personer från Gryt hade som bekant åtalats för olovliga tillgrepp på en strandad skonare och de dömdes nu samtliga till 4 månaders fängelse, dock blev domen villkorlig. Tre av de åtalade hade tidigare återlämnat det som tillgripits men de övriga tre, vilka sänkt det tillgripna i sjön för att undgå upptäckt, dömdes att ersätta det stulna med 373 kr. samt till målsägaren för dennes kostnader i målet utge 200 kr.
Ur strandningsrapporten.
Inkom till K. Lotsstyrelsen den 5 september 1941.
Strandningsställe: Grundet Klåbbgrund å lat. 58gr 02´3 N. long.16gr. 55´5 O. sjökort nr.64.
Tid då strandningen skedde: Den 26 augusti 1941 kl. 14.30.
Fartygets beskaffenhet och namn: Motorseglaren Charlotte./ Igenkänn. Sign. DJGA/ Befälhav. E. Steinbrink. Rederi: K. Bohl. Neuwarp i/ Pommern.
Hemort: Hamburg/Tyskland.
Avgångsort: Norrköping.
Destinationsort: Västervik.
Kommit av grundet med ingen eller ringa skada: Kvarstår å grundet.
Av besättningen bärgade: Alla.
Lots ombord: Nej.
Vind och väderlek vid strandningstillfället: Sydlig laber vind med disig luft.
Anledning till händelsen: Obekant.
Inkom till K. Lotsstyrelsen den 12 dec 1941.
Blivit vrak: Ja.
Bruno Erikssons Vrakliggare.
Motorfartyget Charlotta, om 75 nettoton byggd av järn.
Hemort Hamburg Tyskland.
Förlisningsdatum 1941.
Position n 58 gr 02´23 O 16gr 55´30.
Djup 30 meter.
Förlisningsområde F.
Westerwiks-Weckoblad lördag den 27 november 1886.
Strandning:
Barkskeppet Föreningen, Kapten Löfgren, hemma i Halmstad och nu kommande från England destinerad hit till staden med last af stenkol strandade sistlidna torsdags afton å Stångskärsgrundet wid Idö.
Kronolots war wid tillfället ombord.
Såwäl fartyg som last är assurerade.
Ångaren Rurik war under gårdagen ute wid strandningsstället utan att lyckas förflytta fartyget från dess farliga läge.
Westerwiks-Weckoblad tisdag den 30 november 1886.
Sjöförklaring
afgafs sistlidne gårdag af befälhafwaren å Skeppet Föreningen som sistlidne torsdag strandade å södra Stångskärsgrundet. Af denna förklaring framgick att orsaken till olyckan är närmast att finna deri att fartyget som sökte inkomma i hamn öfwerfölls af mörker ock disig luft, hwarigenom distansen till fyrarne syntes längre än hwad de i sjelfwa verket woro samt att fartyget omöjligen kunde wända i det trånga pass det inkommit.
Torsdagen kan för kapten N. J. Löfgren å Skeppet Föreningen sägas wara en bemärkelsedag. På en torsdag för fem år sedan seglade kapten L. från England med skon. Onkel. På en torsdag drefs fartyget i land på norska kusten och blef wrak. Skeppet föreningen seglade på en torsdag från England, blef öfwer segladt på en torsdag i Nordsjön och inkom till Leith hwari-från fartyget afseglade påföljande torsdag och strandade å Södra Stångskärsgrundet förliden torsdag.
Westerwiks-Weckoblad lördag den 4 december 1886.
Även införd måndag den 7 december.
Strandningsauktion.
På begäran af hrr F. A. Fogelmark & Son, i egenskap af kommisionärer för härwarande skär-gård strandade barkskeppet "Föreningen", kommer genom offentlig auktion, som förrättas i hrr Fogelmarks magasinsgård wid stora warfwet härstädes, lördagen den 11 d:s och börjas kl. f. m. att försäljas:
Dels från fartygets wrak bergade inventarier, såsom rundhult, master, löpande och stående tågwirke, smäckra kettingar, ankarkettingar, jernpumpar, block, segel, hwaraf en del mycket goda, kompasser, aneroidbarometer, 2: ne båtar, den ena större, engelskt byggd, i nästan fel-fritt skick, kokkärl m. m.
Dels också kl.12 på dagen, såwäl wraket af ofwannämnda fartyg, liggande wid södra Stång-skär, som och dess last, bestående af 304 tons Davisons West Hartley stora ångkol. Wrak och last säljas hwar för sig och förbehålles hwardera köparen rätt att fritt widtaga de åtgärder som erfordras för bergning af ware sig last eller fartygets skrof.
Betalning skall erläggas kontant wid auktionen, eller för wederhäftigget kände köpare inom 14 dagar derefter.
Westerwik den 3 December 1886.
Auktionskammaren.
OBS! Vid auktionen kommer äfwen att försäljas fartygets tillhöriga 2 swår och strömankare. Ankarkettingarnas längd är 195 famnar.
Westerviks-Weckoblad lördag den 2 december 1865.
Westervik.
En ganska bedrövlig inträffade sistlidne Lördag, d. 25 November, i Spårösund, då Skonerten ”Prosper”, förd af Skepparen K. Högbom och tillhörig, Brukspatronen och Riddaren Tillberg på Falsterbo, der gick förlorad; och så mycket mera sorgligt, som en människas lif derwid spilldes. Förloppet af denna olyckshändelse förmäles sålunda: Kustsergeanten Treutiger tillika med e. o. Kustwakten Thorngren och kustroddaren Jaen Nilsson begåfwo sig i en mindre båt ut på Lindödjupet för att preja ett inkommande fartyg, förenämnde Skonert; med anledning af hård och ojemn westlig wind och swårigheter för fartyget att dreja bi, kom ingen bewakning ombord, utan åtföljde i båten fartyget på afstånd till Spårösund. Lots war wäl i god tid kallad, men hade efter wanligheten icke kommit ut mot fartyget förr, än dess biträde af skepparen ansågs umbärligt, hwarföre ock i anseende till wäderleken ej heller Lots blef tagen ombord. I annat fall, eller med en förståndig Lots ombord, hade hwarje olycka säkerligen uteblifwit; ty wid inseglingen under Skepparens kommando till Spårösundet, omkring kl 10 f. m., fördes nu fulla segel, så att fartyget, som i den trånga mynningen af Sundet icke nog hastigt kunde falla undan winden, med stark fart törnade mot bergväggen midt för tullbostället och med den beklagliga påföljd att sidan af detsamma krossades; men seglationen fortsattes det oaktat, och f ö r b i ett närbeläget, för påsättning, under sådana omständigheter, lämpligt ställe, till dess fartyget ytterligare törnade på westra udden af Sundets norra mynning. Der upphann bewakningen i tullbåten skyndsamt detsamma för att bistå besättningen, lade till i lowart wid sidan af det lutande fartyget, utan att förmoda någon trängande fara å färde, eller att fartyget, som emellertid genom winden i de ännu stående seglen drifwid af grund och twärs i Sundet, woro i så hastigt sjunkande tillstånd, och fick om bord fem man af folket; men härunder sjönk fartyget ögonblickligen, tullbåten blef af den uppkomne wattenforsen instörtad öfwer relingen och kantrad samt alla man i denna, likasom de tre å fartyget qwarwarande af besättningen, af wattenhwirfweln nerdragne i djupet, men åter uppförda och, efter stora ansträngningar, uppnående bramtoppen eller flytande stycken af fartygets inventarier, efter hand af tillkommen hjelp räddade, utom ofwannämnde Kustroddare Nilsson, som icke kunde bemärkas. Efter några timmars förlopp syntes han stående med fasta tag i stångwanten, fyra alnar under wattenytan; han upptogs snarligen och försök gjordes wisserligen till hans återstående till lifs, men fruktlöst. Nilsson, alltid rask och oförfärad, wågade lifwet, liksom hans förman och kamrat, för att rädda andras i deras nödställda belägenhet, men den wackra afsikten tillförde honom sjelf döden; han sörjes nu bittert af en så plötsligt efterlämnad enka, sjuklig, men arbetssam och rättskaffens, med 3.ne barn i ganska torftiga wilkor, och förtjenta af allt medlidande till lindring i deras arma, olyckliga belägenhet.
Kustsergeant Treutiger hann wid sin uppkomst ofwan wattenytan med knapp nöd få tag i en hängande tågända, då någon tog fast i hans fötter under wattnet; detta war Thorngren, som då af Treutiger blef uppdragen, nästan liflös, och båda woro sålunda nära att jemwäl omkomma. Treutigers båt är icke ännu tillrättakommen.
Genomfarten af Spårösund för wanliga fartyg är af det på 11 famnars watten sjunkna fartygets läge tills widare i det närmaste stängdt.
Westerviks-Weckoblad lördag den 9 december 1865.
(Insändt)
Beriktigande.
Då uti många delar oriktiga relation, Redaktionen i sitt förra nummer intagit om skonerten ”Prospers” förolyckande, flera osanna beskyllningar blifwit framkastade emot de wid Idö lotsplats stationerade Lotsar, såwäl i allmänhet, som speciellt wid detta tillfälle, torde Redaktionen icke kunna wägra införandet af nedanstående intyg och beriktigande:
”Undertecknade, som woro bland besättningen å Skonerten Prosper, då den under Kapiten Högboms befäl led skeppsbrott och sjönk wid Norra mynningen af Spårösund den 25 november detta år intyga följande:
Winden war W. S. W. med storm. Det dagades kring half åtta på morgonen och klockan tre qwart till åtta hissades lotsflagg. Kaptenen yttrade att lotsarna i anseende till det swåra wädret ej skulle kunna komma ut, åtminstone ej möta utom Stångskäret. Lotsarne kommo emellertid kring tre qwarts timme derefter eller tre qwart till 9 på morgonen och mötte mellan Stångskärspricken (den inre) och Blekskären, den lämpliga plats der de kunde tags ombord. Från Idö lotsstation till det ställe, der lotsarne möter fartyget är afståndet kring en half mil, hwarunder lotsarne hade stick i stäf. Styrman hade ankaret klart och konstapeln stod med kastlinan färdig till kastning, men kapitenen förklarade att Lotsarne ej behöfdes. Hade Kapitenen welat, hade de, sedan nödiga manövrer blifwit gjorda, mycket wäl kunnat tagas ombord.
Lotsarne följde sedermera seglande efter fartyget, hwilket törnade och sjönk en half timme senare. Det war just Lotsarne som sedan räddade några af oss, hwilket wi tacksamt erkänna, samt Kustsergeant Treutiger och kustroddaren.
Wi uttala härmed wår bestämda öfwertygelse att Lotsarne således i allo fullgjort sin skyldighet wid detta tillfälle och icke låtit någon försummelse komma sig till last.
Ofwanstående, som efter wåra uppgifter blifwit uppsatt samt sedan af oss granskadt intyga wi under edsförpliktelse.
Westervik den 4 december 1865.
- M. Hermansson, C. G. Norstedt,
f.d. Styrman ombord på Prosper Konstapel
- M. Ödman, G. A. Edwall,
Med egen hand på papperet.
Wittne på en gång närvarande:
Carl Erh. Berlin, S. P. Röhman,
Lektor Sjökapiten.”
Det wisar sig häraf att Lotsarne icke ett ögonblick dröjt att uppfylla sin pligt. De gingo i sjelwa werket fartyget till mötes genast det blef synligt och innan lotsflaggan blifwit hissad ombord, och detta oaktat den swåra storm som rasade och mot dem blåste stick i stäf. Det motswarande fullkomligt Skepparens uttalande högsta förhoppning, och det war just denna sjelf, som wägrade att taga dem ombord, ehuru detta låtit sig göra. Det war slutligen just dessa samma trenne Lotsar, som räddade sex af de i sjönöd stadda männen, under det en liten, af en qwinna och en pojke rodd båt räddade de trenne öfriga. Referenten synes hafwa förtiget detta af Lotsarne lemnade bistånd, emedan det möjligen kunde anses lända dem till någon berömmelse lika ogrundad är beskyllningen ”att Lotsarne efter wanligheten ej komma ut mot fartyg förr, än deras biträde är umbärligt”. De fylla samwetsgrant sin pligt och fullgöra sin ofta ganska farliga tjenstgöring, men om stundom otåliga fartygsbefälhafware icke wilja bida tilldess Lotsarne hunnit att, ofta under motwind, arbeta sig bortom de halfannan mil från stationen belägna yttersta grunden, så stannar någon försumlighet derföre icke på Lotsarne.
Skonerten Prospers förolyckande hade lika litet kunnat förekommas af en förståndig Lots, som af flere förståndige sjöman, som wid tillfället funnos ombord, såwida de ej egt rätt fråntaga Befälhafwaren befälet, i hwilket fall försöket att i storm och forcerande med segel snart sagdt på stället, från bidewind ändra kurs till fördewind, för att falla af inåt ett tätt i lä liggande trångt sund, helt säkert blifwit ogjort. Jag får slutligen tillägga att under min åttaåriga tjenstetid som Chef för denna lotsfördelning ingen anklagelse för försumlighet blifwit mot Idö Lotsar anmäld.
På grund af hwad ofwan blifwit anfördt fordrar jag att Redaktionen återtager de obehöriga och ogrundade beskyllningarne. Westerwik den 6 December 1865.
- L. Windahl,
Chef för Westerwiks Lotsfördelning.
Berättelsen angående ”Prospers” förolyckande hade wi från fullt tillförlitlig hand. Då wi hört att omdömet ang. Lotsarnes påpasslighet icke warit rättwist, hafwa wi så mycket heldre lemnat plats för ofwanstående beriktigande, som wår afsigt är att undwika sårande ware sig för person eller korps.
Vesterviks-Veckoblad fredag den 2 november 1906.
Strandning. Skonerten Jonnhy, kapten O. Brandt, från Jonstorp, på resa från Oskarshamn till Köpenhamn med 220 kub.-meter furubräder, strandade i onsdags middag vid Äskeskär (strax söder om Sladö) efter att af den hårda sydliga blåsten ha blifvit vinddriven. Fartyget, som är gammalt, har sprungit läck och torde näppeligen kunna bergas.
Vesterviks-Veckoblad måndag den 6 november 1906.
Sjöförklaring afgafs i dag på middagen inför rådhusrätten rörande strandade skonerten Jonnhy från Jonstorp. Enligt den af befälhavaren, kapten O. Brandt, affattade berättelsen om förloppet, hade Jonnhy afgått från Oskarshamn den 27 okt. med last af bräder till Köpenhamn. Efter att ha pejlat Ölands norra uddes fyr, uppstod sydlig storm som tilltog i styrka och dref fartyget norrut. Den 31 okt. då kaptenen sökte ankarplats, stötte skonerten på grund i närheten af Äskeskär, där det fortfarande kvarstår å grundet. Kaptenen frikallade sig och besättningen från all skuld till det skedda.
Förklaringen beedigades af fyra man af besättningen.
Kaptenen har träffat aftal med härvarande varf om att söka bärga fartyg och last.
Västerviks-Tidningen onsdag den 7 mars 1928.
Dansk motorskuta går svårt på grund invid Storkläppen.
Haveristen befaras först bli vrak.
Sedan Poseidon nu kommit till hjälp har situationen emellertid ljusnat.
EKLASTEN VÄRD 20,000 KR.
Vid halv 7-tiden på måndagskvällen inträffade en svårartad strandning i Loftahammars skärgård. Danska motorseglaren Ivigtut av Köpenhamn, som var på resa från Stettin till Västervik med last av 100 ton ekvirke för Tannins räkning, hade i den dåliga sikten kommit ur sin kurs och gått för långt norröver. Den gick hårt på bredgrundet vid Storkläppen, där den klämde in sig ordentligt mellan två block och blev definitivt sittande. Lotsen fann seglaren på detta sätt havererad.
Besättningen utgöres av fyra man inklusive kaptenen Sven Borg, som även hade sin fru ombord. Hon togs i land av lotsen, medan de övriga stannade kvar ombord på skutan över natten. I går morse gick Thor ut för att söka draga haveristen av grundet. Det var emellertid ingalunda en lätt uppgift. Thor slet sönder tre trossar, men kunde i alla fall icke märkbart ändra Ivigtuts läge. Efter några timmars arbete återvände bogseraren till Västervik, medförande besättningen, som väntade att haveristen under natten till i dag med stor sannolikhet skulle bli vrak. Den var så gott som vattenfylld och kunde när som helst, sjunka i fyrametersdjupet akteröver. Utgången blev emellertid lyckligare, än man hade befarat. I morse mellan klockan 4 och 5 infann sig Neptunbolagets stora bärgningångare Poseidon på strandningsplatsen och satte genast igång med länspumpningen. Motorseglaren började snart nog att höja sig märkbart och när detta vid middagstiden skrives, upplyses det att man anser sig ha goda utsikter att kunna införa haveristen till Västervik, Thor gick ut med en pråm med kran och sju hamnarbeta ombord och man är med dessa hjälpmedel nu sysselsatt med lossning av lasten, något som emellertid är ett ganska besvärligt arbete, eftersom en del av de stora ekstockarna väga ända upp till tre ton. Man är dock. Enligt vad Västerviks-Tidningen blir underrättad om, de största förhoppningar på att redan någon gång i kväll kunna vara tillbaka i Västervik med både motorseglaren och den dyrbara lasten ombord. Värdet av ekvirket belöper sig, enligt vad av aktiebolaget Tannin meddelas på förfrågan, till omkring 20,000 kronor. Lasten var försäkrad men farkosten däremot icke. Kaptenen, som är dess ägare, kommer alltså att göra en kännbar förlust, om det skulle vara så olyckligt, att haveristen icke går att bärga. Emellertid är Ivigtut en betydligt gammal skuta, den innehar en så respektabel ålder som 32 år. Dess registertontal uppgår till 67.
Västerviks-Tidningen fredag den 9 mars 1928.
Ivigtut nu lyckligt i hamn.
Poseidon redde hastigt upp situationen.
Den danska motorseglaren Ivigtuts strandning vid Storkläppen blev inte så ödesdiger, som man från början hade anledning att befara. Nu ligga både haveristen, bärgningsångaren Poseidon och den pråm, i vilken däckslasten lossats, välbehållna vid lilla kajen. Som vi nämnde i onsdagsnumret satte Poseidon på onsdagsmorgonen i gång meden forcerad länspumpning, och samtidigt började man från Thor att lossa däckslasten över på den medförda pråmen. Ansträngningarna kröntes snart nog med framgång, och en kvart över 3 på middagen var Ivigtut flott. Den befanns dock svårt läck, varför man gick in till Gräntzö udde och tätade provisoriskt. Natten tillbragdes vid Marsholmen, och nu ligger, som sagt, haveristen relativt välbehållen i Västerviks hamn.
Fortsättningen följer inför Västerviks rådhusrätt, där sjöförhör antagligen kommer att anställas. Sedan lasten blivit slutlossad – som bekant utgöres den av värdefulla ekstockar till Tannin – skall Ivigtut för besiktning upp på slipen vid varvet. Av besiktningens resultat är det beroende, om även reparation kommer att verkställas här.
Västerviks-Tidningen måndag den 19 mars 1928.
”Ivigtuts” grundstötning orsakades av att pricken hade bortförts av isen?
Besättningen påstår, att Thor gjorde motorseglaren läck, när bogseraren försökte taga haveristen av grundet.
SJÖFÖRKLARING HAR HÅLLITS I DAG.
Inför Västerviks rådhusrätt har i dag hållits sjöförhör med anledning av den norska motorseglaren Ivigtuts grundstötning vid Bredgrundet på aftonen den 5 mars. Utom kaptenen på Ivigtut J. Svendborg hade bästemannen Wilh. Zornow-som är tysk till börden och mycket litet hemmastadd i det svenska tungomålet samt jungmannen H. V. Rothausen kallats och infunnit sig. Rättens ordförande var som vanligt t.f. borgmästare Folke Holmberg och som sjösakkunniga fungerade sjömanshusombudsmannen E. Ström och sjökaptenen Karl Sander.
Varför låg man ej still och väntade på lotsen?
Man började uppläsa Kaptenens förklaring. Det framgick att motorseglaren lämnade Stettin den 3 mars klockan 2 på eftermiddagen med full last av ekstockar, 61 till antalet, av vilka 14 lågo på däck. Fartyget var i fullt sjövärdigt skick och fulltaligt bemannat. När man på middagen den 5 mars passerade Kungsgrundet, kunde ingen lysboj eller prick upptäckas på grund av den rådande tjockan, varför kaptenen beslöt att fortsätta i kursen upp till enslinjen för inseglingsfyrarna. Farten var cirka 6 ½ knop. Klockan 3,45 siktades land om babord och man satte lotsflagg. På grund av den disiga luften var man nu fullkomligt desorienterad och man kryssade fram och tillbaka i väntan på lots.
Hade det inte varit bättre att ligga stilla då? Frågade rättens ordförande.
Jo naturligtvis, men det är ju en annan sak, svarade den sakkunnige kapten Ström.
Isen hade fört bort pricken vid Bredgrundet.
Emellertid – vid mörkrets inbrott då luften blev mera siktbar beslöt man sig för att åter söka upp enslinjen för inseglingsfyrarna. Kursen sattes rätt syd. Strax därefter eller klockan 6,30 törnade fartyget på Bredgrundet. Pricken på grundets yttersida, där det skall finnas en svart ballong, var borta. Isen hade tydligen tagit den med sig.
Är det alldeles säkert, att pricken var borta?
Det var hela besättningen överens om.
Kapten Ström frågade om det vid tillfället var så ljust, att man klart och tydligt skulle kunna ha sett pricken, om den verkligen funnits där.
Ja absolut! Svarade kaptenen och jungmannen. Tysken hade svårigheter att förstå, vad sken gällde. Rätten mobiliserade alla sina kunskaper i det germanska tungomålet och tysken fick slutligen reda på, vad frågan gällde. Även han var av den uppfattningen, att pricken skulle ha synts, bara den hade stått på sin plats. Omkring 20 minuter efter grundstötningen kom lotsen ombord och man sökte med lotsbåtens hjälp och full back i maskin att få motorseglaren av grundet. Som bekant misslyckades man. Lotsen for iland och tillkallade bärgningshjälp. Vädret var lugnt och stilla och fartyget var läns.
Var det Thor som gjorde Ivigtut läck?
Morgonen därpå kom Thor ut till hjälp och försökte att rycka Ivigtut av grundet. Då ökades emellertid läckningen så avsevärt, att man ansåg det bäst att lämna fartyget.
Var Ivigtut tät, när Thor kom?
Ja. Men bogseraren skrapade upp botten vid försöken att ta oss loss, svarade kaptenen.
Det var ingen sjöhävning?
Nej, hävningen hade varit mycket ringa, förklarade besättningen till och med tysken. Det var inte sjöns fel att fartyget blivit läck.
I fortsättningen redogjorde rapporten sedan för, hur Ivigtut blivit lättad och losstagen av Poseidon – allt tidigare utförligt relaterat i Västerviks-Tidningen.
Förhöret var nu avslutat och hrr Zornow och Rothausen förklarade sig beredda att begå eden – tysken dock efter att ingående ha förhört sig om vad saken gällde. För hans del beredde den svenska eden avsevärda svårigheter men småningom hade han emellertid stavat sig igenom hela ordalydelsen.
På denna sida kommer fakta om fartyg som har gått på Svenska farvatten.